Ni får inte glömma "Nu är det bara en sommar kvar, ungefär femtionio dar" med Factory.

Blue har sedan länge en evig plats i mitt hjärta. Carey är också en fantastisk låt, liksom hennes Both Sides Now som är på en annan platta. Textrader som etsat sig fast är nog de som tillsammans med en mycket stark melodi som t ex Paul Simons Sounds of Silence (bara smaka på titeln?) innehåller en aforism, nånting som får oss att känna oss lite klokare efter att ha lyssnat. Jag tänker på raderna: "The words of the prophets are written on the subway walls". En slags känsla av att sanningen finns inte i det etablerade och det förment sanna utan i undergroundkultur och i det lågmälda. Dylan är ju en mästare på detta och jag tänker på en rad från plattan Infidels och Sweetheart like you: "Steal a little and they throw you in jail. Steal a lot and the make you a king." Bland svenska låtskrivare tänker jag ofta Ola Magnell och Tomma Tunnor, Påtalåten men även från senaste plattan med en rad som Jag suttit på för många karuseller för ta notis om vilken snurr som gäller. När det gäller kärleksförklaringar är det för mig Taube som gäller Så skimrande var aldrig havet, etc, etc...